4:e maj 2013
Alla vakna och på G (förvånande nog) när vi knackar på. Tunnelbana och promemad till Klocktornet och Trumtornet högst upp på schemat. Måste säga att den bästa utsikten tornen emellan får man från Klocktornet.
Håkan startar dagen med en burgare från McDonalds..... Vandrar vid hutongerna påväg till tornen.
Detta är mer Peking så som det har varit - hutonger. Kring de båda tornen och vägen mot Lamatemplet som inte ligger så långt därifrån ligger massvis med hutonger. Och ändå är det bara en liten del som de har lämnat kvar.
Klockan i Klocktornet. En ganska maffig pjäs.
I en av hutongerna vi passerade fanns en butik där en gammal man sålde tavlor. Eftersom jag och Martin köpte två tavlor av honom fick vi en gåva. Han skrev på någon sorts silkespapper kinesiska tecken för "Evig Lycka" och "Martin älskar Anna". Sanna och Marcus fick en likadan med sina namn. Håkan och Niklas ville inte ha. Har faktiskt kollat upp vad det står i efterhand. Scannade in en bild på skriften och skickade till en kollega som jobbar i Kina så hon översatte till mig. Det han sa att det stod är precis vad där står.
Bild tagen inne på gården vid Lamatemplet. Egentligen består templet att flertalet byggnader, där byggnaden bakom är lite större än den framför. Ganska genialt i sin enkelhet. Står man i rätt position kan det ge en illusion av att alltihop är en enda byggnad.
När vi är vid Lamatemplet för att titta springer Marcus, Niklas och Håkan nästan bokstavligt talat igenom alla byggnader. Detta resulterade i att de fick sedan sitta och vänta på oss andra som ville gå runt och titta. I övrigt var det ganska intressant att se alla de kineser som stod utanför byggnaderna med 3 eller fler rökelsepinnar och bad till Buddha genom att buga sig med pinnarna framför pannan. Men det som imponerade mest på mig är utan tvekan den sista statyn. En 26 meter hög Buddhastaty utskuren ur ETT stycke sandalträ. Tänk så hade de gjort fel någonstans och fått börja om? Och hur fick de tag på ett träd som var tillräckligt stort?
Bild inne från Ditanparken. Martin och Sanna läppjar på en iskall öl.
Efter Lamatemplet är det dags att ta sig till Ditanparken, eller Jordens tempel och park som den också kallas. Jag har under resan lite som mål att besöka 4 specifika parker som alla innehåller ett speciellt altare. Parken med Himmelens altare (Tiantanparken, eller Himmelens tempel, Solaltarets park (Ritanparken), Månaltarets park (Yuetanparken) och Jordens tempel och park (Ditanparken). Eftersom de övriga i gänget hela tiden tjatar om öl tänkte vi att det kunde vara en god idé att sätta oss i parken och ta något kallt att dricka. Med tanke på vart vi ska sen kanske de andra behöver något stärkande. Dessutom är det otroligt mysigt inne i parkerna.
Marcus provar ett av redskapen inne i Ditanparken.
Parkerna finns på samma gång ett särskilt lugn och ett herrans liv. Man kan se en hel grupp äldre män alla samlade vid någon för av brädspel, där alla pratar i mun på varandra om vad nästa drag borde bli (antar i alla fall att det är vad de pratar om). Går man en bit bort kan det vara så tyst att man nästan undrar vad som hände. I många parker finns små områden med olika gymnastikredskap. Många av de äldre man kan se har nästan bättre fysik än flertalet ungdomar här hemma.
Posing i en passagegång i Ditanparken.
Efter en härlig stund i Ditanparken är det dags att ta itu med lite "business". Vi tar tunnelbanan till Silk Street för att få lite kläder uppsydda. Vi gick raka vägen till samma ställe där Martin fick skjortor uppsydda förra gången för att det skulle gå snabbt och smidigt. Trots att hon känner igen oss försöker hon blåsa oss, men det är såklart ingenting man går med på. Jag har tänkt sy upp lite kostymbyxor till mig nu när vi är i Peking. För att luras lite så frågar jag vad det skulle kosta att sy upp en kavaj. 500 Yuan (ca 500 kr) fick jag till svar. Det är samma pris som Martin gav för en hel kostym året före. När jag frågade om byxor sa hon att de kostar 300 Yuan. Det är tydligen dyrare att sy upp byxor till tjejer än till killar eftersom tjejer har mer former. På nästa ställe var det tvärtom, billigare att sy upp till mig än till Martin eftersom jag är kortare än honom. Efter en stunds letande hittar vi ett ställe som är villiga att sy upp byxor åt mig för 200 Yuan. Blev säkert blåst ändå, men känns bättre att betala 200 Yuan än 300 Yuan.
Nudlar och varm sojamjölk på ett kinesiskt snabbmatsställe mitt emot Silk Street.
Dagens middag fick bestå av lite käk från ett kinesiskt snabbmatsställe mitt emot Silk Street. Passade på med detta innan vi gick på shoppingronden. Biff med nudlar. Men jag ville inte ens prova köttet. Var inte ett dugg sugen, speciellt inte eftersom vi tidigare på dagen hade gått förbi två katter i en liten trång bur. Det gör så ont i mig när jag ser hur djuren behandlas. Många djur behandlas inte så bra här hemma heller, men varje gång jag ser det mår jag lika illa!
Kommentarer
Trackback
