Trettondagsafton
Publicerat: 2014-01-05 | 22:17:15 i Allmänt
Idag är trettondagsafton, vilket innebär att det imorgon är trettondagen och en ledig dag.
Kvällen har spenderats med bia tillsammans med min älskade Martin och hans föräldrar. Vi kollade på Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Den var bra, men tycker att boken är bättre. Felix Herngren har gjort ett bra jobb som regissör, och Robert Gustavsson är otroligt bra som hundraåringen.
Vi kom hem i lagom tid till sista perioden av JVM-finalen. Tre Kronor förtjänar verkligen all eloge! Tycker att det är ruggigt bra av dem att ta sig till final på hemmais. De hade lika gärna kunnat storkna av pressen från hemmapubliken. Men de har gjort ett kanonjobb! Det lovar gott inför framtiden för våra kronor.
Nu ska jag busa lite med Caesar innan jag slocknar för dagen.
Kommentarer, 0stSummering 2013
Publicerat: 2014-01-05 | 18:02:00 i Allmänt
Året är till ända, julmaten har sjunkit ner och även om julpyntet fortfarande pryder vårt hem så börjar vardagen sakta återvända. Det är nu man börjar tänka igenom vad som hänt under det gågna året..
2013 har varit ett intensivt år för mig, på många sätt. Året började med tentaplugg och allt vad det innebär. Oro, har jag verkligen pluggat på rätt saker? Kan jag det här nu? Kommer jag kunna klä det jag lärt mig i ord? Sen, när tentan väl är skriven, kommer den gnagande känslan krypandes. Gjorde jag tillräckligt? Duger det jag gjort? Duger jag? Jag behöver väl knappast nämna hur det känns då man har fått höra att resultatet kommit och man ska logga in för att få reda på om man klarade tentan eller inte. Den obeskrivliga genuina lyckan man känner när man har klarade tentan, eller självförebråelsen man känner om man misslyckas för att man inte började plugga tidigare eller pluggade på andra saker än det som kom på tentan.
Hade aldrig klarat av allting såhär bra om jag inte haft hjälp och stöd av Martin. Caesar hjälpte såklart också till!
Just första halvan av 2013 var för mig mer intensivt än någon annan termin har varit. Att varva jobb med skola är inte alltid det lättaste. Speciellt inte när man läser 125% och speciellt inte när man håller på med sin C-uppsats. Men - JAG KLARADE DET! Jag överlevde! För att fira det, och för att jag dessutom fyllde ärofyllda 25 år, ställde jag till med kalas. Mitt bland tentor, inlämningar och seminarium lyckades jag hitta tiden till att slänga ihop en rejäl buffé. Hade en underbar kväll med mina nära och kära. Är glad och tacksam över att så många ville dela dagen med mig.
Jag på min Examens- & 25-års fest 2013-06-08. På bilden är den jättefina blåa skålen från Kosta Boda som jag fick av Martins föräldrar. Lite kul är det att det detta datum är exakt 6 år sedan jag tog studenten från Söderportgymnasiet.
Men det var inte bara jag som klarade av en milstolpe detta år. Även Martin kunde förutom att fylla 25 år också plocka ut sin examen. Det har helt klart blivit en stor omställning från att ha suttit i skolbänken till att varje morgon ställa klockan för att gå till jobbet. 2013 var förmodligen det sista året där vi haft såhär mycket fritid. Det har ju givetvis gjort att vi kunnat hitta på en hel del kul..
Jag, Susanna och Linnea vid Avslutningsceremonin 2013-06-07.
I år ställdes Peace & Love in. Tråkigt, men just detta år hade vi ändå inte tänkt att gå. Samma helg hade nämligen Bråvalla-festivalen sin debut. Bråvalla hade någonting som inte Peace & Love hade - Rammstein. Så tiden mellan 2013-06-27 och 2013-06-30 spenderade jag, Martin, Niklas och Håkan i Norrköping. Festivalens höjdpunkt, ja det behöver jag väl inte ens skriva?
Rammstein på Bråvalla 2013-06-27.
Sommaren kändes både lång och skön. Mycket av tiden gick åt till att jobba med Lace. Vår lilla segelbåt. Så fort vi fick några timmar över så var vi ut till henne för att hålla på med uppfräschningen. 2014 hoppas jag få chansen att hinna njuta lite mer och glida runt i vattnet med henne.
Lace, en spegelblank dag.
Vi har hunnit med en hel del resor också. I maj åkte vi återigen till Peking. Denna gång hade vi kompisar med oss också. Sanna, Marcus, Niklas & Håkan valde alla att följa med oss vilket resulterade i att jag kände mig som en dagisfröken och fick agera reseledare..
Jag vid Mutianyu 2013-05-07. Exakt ett år tidigare friade Martin till mig på denna mur. Därför kändes det rätt att när vi ändå var i Peking samma tid som året innan, att åka tillbaka till muren just denna dag.
Min farmor fyllde 80 år helgen efter vi kom hem från Peking. Planen var att vi allihopa skulle överraska henne vid Bäckaskogs Slott där vi skulle äta lunch. Och gissa om hon blev överraskad! Kommer för alltid bära med mig minnet av hennes min när hon klev in och fick syn på mig.
Farmor i sidensjalen hon fick av mig och Martin.
Efter allt jobbande och skolan så kände jag och Martin att vi behövde en paus, vi behövde få varva ner. Därför var det så otroligt skönt för oss när vi tog en sista minuten till Rhodos. Ön som vi för två år sedan föll så hårt för. Denna gång hamnde vi inte i stillsamma Pefkos, utan i livliga Faliraki. Nåja, en gång i tiden var det livligt där. Nu gapade barerna tomma och många ställen hade bommat igen helt. Men jag och Martin åkte inte dit för att festa, så det gjorde inte så mycket. Istället fick vi tid att umgås, varva ner och njuta av livet.
Jag i Lindos by 2013-09-18.
November kändes först som att det skulle bli en riktigt tuff månad. Både jag och Martin hade gått hem från våra jobb. Nu behövdes vi inte längre på våra gamla sommarjobb. Man kan lugnt säga att livet efter examen inte blev riktigt som vi tänkt oss. Har man lagt ner tre respektive fem år så tänker man sig ändå att arbetsgivarna ska stå vid dörren och knacka. Men riktigt så är ju inte verkligheten. Någonting som jag har lärt mig i livet är att allting ordnar sig, på ett eller annat sätt. Bara man slutar oroa sig för allt. Först då kan man på allvar se möjligheterna som finns. Ett sätt för oss att sluta tänka på allting, det är att resa. Londonresan gav mig andrum, en chans att släppa allt och göra något nytt. Det där med att allting ordnar sig om man slutar oroa sig, det stämmer verkligen! Telefonsamtalen om jobbintervjuer regnade tätare i London än regnet självt gjorde. Men framförallt, så fick jag och Martin chansen att tillsammans göra något vi älskar.
Jag och Martin vid Houses of Parliament 2013-11-18.
Nu kanske ni undrar hur det gick på jobbfronten? Nå, jag är tillbaka igen på mitt gamla jobb. Har fått ett vikariat där som sträcker sig till sista juni 2014. Så som ni ser, det ordnar sig alltid! De där speciella ögonblicken, ta tag i dem, håll fast i dem, se tillbaka på dem och njut! Nu blickar jag framåt mot 2014 med förhoppningen om att detta året ska bli precis lika underbart som 2013.
Så länge vi är tillsammans kan vi klara vad som helst.
