Lunch tid en söndag. Har sett herrarnas stafett-lag plocka hem ett överlägset guld i OS. Fortfarande är minnena från damernas stafett-rysare igår på näthinnan. Vilken bragd våra svenska längdskidåkare gör!

 

Men egoist som man är så är fokus ändå på mig själv. Önskar att det inte redan vore söndag, eller snarare att morgondagen inte skulle innebära arbete. Har så himla mycket saker hemma som jag skulle vilja hinna med. Veckodagarna bara flyger iväg så får inte så mycket gjort de dagarna. Alltså ska allt hinnas med på helgen - i vanlig ordning.

 

Igår var vi på kalas och firade Martins bror Robert som fyllde 24. Idag har jag en lång lista på saker som jag skulle behöva få gjort. Som vanligt. Ska väl försöka ta mig i kragen och åtminstone försöka beta ner en del av sakerna på listan. Nästa helg är fullspäckad så då får jag väl vara glad att jag hinner äta och sova...

 

Tänk vad bra man ändå hade det på högskolan. Föreläsning vissa dagar i veckan, och då oftast på hyfsat bekväma tider. Det gjorde ju såklart också att man höll igång bättre med träningen. Och man hade ganska gott om fritid till att ordna allt man tänkte att man skulle ordna. Antar att det bara är att inse, det går inte att vara ung för evigt.