Nu börjar det verkligen brännas! Endast 3 dagar kvar innan jag återigen sitter på planet påväg mot Peking. Just nu bävar jag väl lite för flygresan. Jag gillar att flyga så det är inte det. Det ligger snarare i de många timmarna man blir stillasittande, att man känner sig uttorkad och i mitt fall att mitt dåliga knä sätter igång och bråka.

 

Dagarna bara rinner iväg för en känns det som. Alldeles nyss var det 30 dagar kvar och jag började känna lite panik inför att hinna färdigt med allt. Nu är det alltså bara 3, och det känns inte som att jag kommit något närmare att bli färdig med allt som ska vara färdigt.

 

Sitter och skriver på uppsatsen nu åtminstone. Har fortfarande inte fått besked om när det är dags för inlämning (seminarium 7 maj). Är väl egentligen inte så jättepigg på att fråga heller, det kan ju resultera i att man speedar på hela processen och det känns ju lite onödigt.

 

Försvinnande många ögonblick rinner iväg av att man hela tiden tänker tillbaka på samma period förra året, när jag och Martin åkte till Peking. Min första gång och än så länge enda gången jag besökt en av de platser som alltid legat högt upp på min lista över resmål jag skulle vilja åka till. Trots smog, kaosartad trafik, generell oförmåga att kunna kommunicera med befolkningen (undantaget de med daglig kontakt med turister), smuts och massa höghusbyggnader så är jag imponerad och överväldigad av denna stad.

 

Jag har alltid sett Peking framför mig som ett virrvarr med hutonger, cyklande kineser och massa småbutiker istället för stora köpcentra. Det finns ju såklart kvar lite hutonger, det finns de kinser som cyklar och det finns ju en del småbutiker - men inte alls i samma utsträckning som jag drömt om i hela mitt liv. Egentligen är det väl inte så konstigt att de bygger höghus, att jag inte sett så många cyklar, eller till att det blir fler och fler köpcentra - de är många som dagligen flyttar in till Peking, som behöver någonstans att bo och då är det lättare att bygga på höjden. Out with the old and in with the new. Utvecklingen går framåt, och Peking är inget undantag. Tunnelbana, bilar i överflöd och moppar som föräldrar skjutsar sina barn till dagis på. 

 

Snart, snart är vi återigen i Peking, vilken upplevelse det kommer bli!