Crap
Som ett knytnävsslag i magen. Självförtroendet nerkört i fotknölarna. Man går och väntar och väntar. Till slut börjar man hoppas på att kanske, kanske man klarade sig ändå. Sen kommer resultatet. Väntar vid receptionen optimistiskt och hoppfullt. Det finns ju en liten chans att det gick vägen. Det tar några hundradels sekunder innan man inser att man inte klarade tentan. Besvikelsen kommer efter som ett brev på posten. Skit också!
Insikten sjunker in lite till och besvikelsen blandas med irritation. Irriterad för att du vet innerst inne att du kan bättre, besviken för att du inte visade det.
Försökte muntra upp mig själv genom att baka. Gjorde cake pops med hallonsmak. Inspiration hittade jag här. Ungefär hälften är med vit choklad och röd karamellfärg, och hälften är med mörk choklad. De blev väldigt goda, men mer än en tillfällig förbättring av mitt humör blev det inte.
Jag har alltid varit en tävlingsmänniska. Förr tävlade man mot allt och alla, gällande allt. Man sprang till busshållsplatsen för att komma först, man försökte göra flest armhävningar på träningen eller göra bäst ifrån sig på alla prov. Med åren har jag slutat tävla mot andra, numer tävlar jag mot mig själv. Bara det är en utmaning!
Det finns ingen som jag tycker så illa om att förlora mot som mig själv. Det är så jag ser ett misslyckande på en tenta, som att jag förlorar mot mig själv. Jag vet att jag har mycket mer inom mig. Frustrationen är just nu på topp.
Kommentarer
Postat av: Isabelle
Nej den där känslan blä, hoppas det går bättre nästa gång!
För att muntra upp dig så såg dina cake pops väldigt goda ut. puss o kram
Trackback
