Tjejvasan 2012

Trodde nästan inte jag skulle kunna ställa upp med tanke på min förkylning. Men gud vad glad jag är att jag gjorde det! Förra året gick det åt pipan, så i år skulle jag bara in i mål.
Jag i blå jacka, Anette framför mig i svart. Foto: Martin Lind
Som tur var slapp jag åka själv. Mamma startade två startled före, så henne såg jag aldrig röken av förrän i mål. Däremot hade jag Anette som sällskap hela vägen in i mål.
Passerar kontrollen i Hökberg. Foto: Martin Lind
Det gick riktigt tungt för mig i spåret. Hade skitbra fäste - Har Lars att tacka för det! Fick stanna flera gånger för att dricka vatten och snyta mig. Inte det roligaste. Det kändes ändå väldigt bra när vi passerar Hökberg. Roligast med Hökberg var att de välkomnade mig, nummer 9305. Kanske inte just själva välkomnandet i sig (självklart är det kul att bli utvald ur en klunga folk som kommer dit samtidigt), utan att speakern verkade ha så svårt att uttala mitt namn. Hon hakade upp sig på Hoel, och det slutade med att hon nästan fick problem även med att säga Persson. Hihi!
Mamma när hon passerat mål. Foto: Martin Lind
Mamma gick väldigt bra i spåret! Hon förbättrade sin tid från fjolåret med 1 timme och 10 minuter. Är väldigt stolt över henne!
Påväg in i mål. Foto: Martin Lind
De sista fyra kilometrarna var väldigt jobbiga för mig. Förkylningen tog verkligen ut sin rätt där. Kan inte med ord beskriva hur skönt det var att komma i mål. Inte bara för att jag var framme och fick vila, utan framförallt för att jag nu har klarat det. Jag klarade det!



Omklappad av mamma när jag och Anette kommit i mål. Foto: Martin Lind
Svårt att andas pga förkylningen, helt slut av ansträngningen och överlycklig över att äntligen klarat det är det inte konstigt om en glädjetår eller två tränger fram ur ögonvrån. Pappa ringde strax efter målgång och gratulerade oss. Han har följt oss via datorn hela dagen.
En välförtjänt segrarmåltid på pizzerian vid järnvägsstationen. Foto: Martin Lind
Behöver jag ens nämna att jag är helt slut i kroppen idag? Lite feber, snörvlar och öm i varenda muskel men ack så lycklig jag är! En sak är i alla fall säker, jag ska aldrig skidor igen när jag är förkyld! Men nu har jag klarat det! Lite välförtjänt vila idag tillsammans med massa plugg. Ikväll blir det paj till middag. Det var sagt att om jag klarade tjejvasan blir det paj till middag idag, i annat fall pulversoppa.

Kommentarer
Postat av: Isabelle

Wihoo Grattis Anna! Hoppas du kryar på dig och att din feber och förkylning försvinner fortare än kvickt.

2012-02-26 @ 16:11:58
URL: http://fruhogstadius.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback