Tur att det är röd dag imorgon, annars vet jag inte vad vi hade gjort. Martin tror jag är mest förkyld av oss båda, men det känns i hela kroppen just nu vill jag lova. Extra vitaminer, massvis med honung och vitlök i all mat. Sorry kollegor, min andedräkt är antagligen hemsk.

Caesar höll på att skrämma mig riktigt ordentligt igår, men som tur var så slutade det hela lyckligt. Vi hade honom med oss ut till Tronsjö för att lägga på bryggan och han fick strosa runt utan koppel för han brukar hålla sig ganska nära oss. Så gick jag över till grannen för att klappa deras hundag (en vit golden och en svart labrador, jättemysiga). Caesar utmanar såklart ödet och är påväg mot mig och hundarna. Ena hunden springer fram för att hälsa varpå Caesar vänder på klacken och springer, med hunden i hasorna. Jag såg inte riktigt hur långt de hann för hade fullt upp med att stoppa den andra hunden. Ingen Caesar någonstans! Jag och Martin går runt och letar efter honom. Sen sätter vi oss för att fika, övertygade om att han ligger gömd under utedasset och väntar på att han ska komma fram. Då ringer telefonen, det är någon som har hittat Caesar liggandes på vägen på motsatt sida. Fanskapet flytta sig inte heller för bilarna! Andan i halsen och kutar upp mot vägen, de som hade hittat honom bodde bara ett par hus ifrån martins mormor&morfars sommarstuga. Tack och lov att det finns sådana snälla människor som tar sig an en vilsen katt! Ska skicka ett tackkort till dem idag från Caesar :)