Sitter här med min sambo vid sidan om. Han surfar på den "fina" datorn, den som e kopplad till tv:n o jag sitter med min bärbara klump i knäet. Dagen idag har varit lång, skulle jag enkelt kunna uttrycka den. Stötvis har det varit mycket att göra på jobbet. Och stötvis har det varit dött som i graven. Älskling sitter o kollar på leksaker. Nå radiostyrd helikopter ser de ut som. Själv har jag önskningar om att snart åka till IKEA. Finns en hel del där som jag skulle vilja ha.

Har ätit plättar idag, mumma! Med chokladsås på. Sött, sliskigt och onyttigt - men gott! Har betalat räkningar och mailat till programansvariga på skolan. Och pratat med teamledaren. Typiskt högskolan att vara så sega! De verkar inte tro att folk kan ha något annat för sig utan man ska sätta hela sitt liv i vänteläge. Hur svårt kan det vara att säga "ja, du har kommit in" eller "nej, tyvärr men vi har ingen plats till dig" lite tidigare? Så svårt borde det väl ändå inte vara tycker man. Det finns ett visst antal platser. Sen är det bara att välja ut de som är bäst lämpade enligt kriterierna till att gå det programmet. Hur svårt kan det va?