Sitter på tåget, påväg hem till Kristianstad igen! Det ska bli kul, även om det kommer vara tomt utan Caesar och Martin. Har åkt i lite mer än en timme nu. Kollar på film, Mumien. Stannar upp ibland för att titta ut genom fönstret, förundras över all rikedom i naturen. En mysig sjö, en grönskande skog, en blå himmel.. Tänker på hur lyckligt lottade vi ändå är som lever här och nu, och lever så bra. Jag har aldrig behövt svälta, har alltid haft tak över huvudet och kläder på kroppen. Har en familj som älskar mig, fast numer kan man väl säga att jag har flera. Martin och Caesar har blivit som min lilla familj. Så är det ju mamma o pappa såklart! O bror min med sin sambo Helena.

Hela Martins släkt är visserligen inte stor, men den är varm och kärleksfull. Känner mig mer hemma i Borlänge nu än någonsin. Även om Borlänge aldrig kommer kunna ersätta Kristianstad. Skåne men framförallt Kristianstad kommer alltid att vara mig väldigt varmt om hjärtat. Allra mest på grund av de som bor där ♥

Jag önskar att det inte vore så långt mellan Borlänge och Kristianstad. Men å andra sidan så skulle det väl städerna förmodligen inte vara så olika om de inte hade haft det här avståndet. Jag vet ingen annan svensk stad jag hellre skulle vilja spendera vår och sommar i som i Kristianstad. Och ingen annan stad än Borlänge där jag skulle vilja spendera höst och vinter. Det bästa av två världar helt enkelt.

Nu ska jag återgå till filmen en stund. Och tänka på vilket bra liv jag lever.


♥