Ännu en dag på jobbet. Sitter och försöker samla ihop tankarna, energin, till eftermiddagen. Känns som att jag har så mycket att göra just att jag inte vet vart jag ska börja. Dagarna flyter liksom ihop. Jag lever med min kalender mer eller mindre fastklistrad i handen. Utan den känner jag mig naken och vilsen. Enda sättet för mig att hålla isär dagarna är att kolla i kalendern.

Har inte den tiden till mina vänner som jag önskade att jag hade. Är man vän med mig så får man inte förvänta sig alltför mycket från mig just nu, då finns det risk att ni blir besvikna. Det enda jag egentligen har tid till just nu är jobb och plugg. Knappt de heller förresten.