Sorliga tankar
Det har gått 4½ år sedan morfar gick bort och 1 år sedan mormor också gick bort. Just nu känns det inte som år, det känns som månader.
Det gör ont i mig att tänka på allt som jag önskar jag fått uppleva med dem. Önskar morfar hade kunnat vara där när ja gtog studenten. Att båda hade kunnat vara här när jag flyttade, få se hur jag lever, vad jag tycker om och vad jag gör.
Önskar de hade fått träffa Caesar. Det är sorgligt att tänka på att jag aldrig kommer kunna presentera Martin för dem.
Lyssnade just på Christina Aguileras Hurt - den finns med på Lugna favoriter 2009. Just den låten får mig alltid att tänka på morfars bortgång. Varje gång jag hör den rullar tårarna nerför mina kinder. Kan inte låta bli. Det känns som att han försvann alltför tidigt. Men en liten del av mig fylls även med dåligt samvete.
Jag tog inte tillvara på tiden jag fick med honom. Istället för att se varje dag han var i livet som en gåva, blev en del av mig arg för att han lämnade mig. Lämnade oss alla. Det var nog först senare som jag verkligen förstod att han hade oss alla ståendes på sina axlar, lyfte upp oss, hjälpte oss och stöttade oss.
Det gör ont i mig att tänka på allt som jag önskar jag fått uppleva med dem. Önskar morfar hade kunnat vara där när ja gtog studenten. Att båda hade kunnat vara här när jag flyttade, få se hur jag lever, vad jag tycker om och vad jag gör.
Önskar de hade fått träffa Caesar. Det är sorgligt att tänka på att jag aldrig kommer kunna presentera Martin för dem.
Lyssnade just på Christina Aguileras Hurt - den finns med på Lugna favoriter 2009. Just den låten får mig alltid att tänka på morfars bortgång. Varje gång jag hör den rullar tårarna nerför mina kinder. Kan inte låta bli. Det känns som att han försvann alltför tidigt. Men en liten del av mig fylls även med dåligt samvete.
Jag tog inte tillvara på tiden jag fick med honom. Istället för att se varje dag han var i livet som en gåva, blev en del av mig arg för att han lämnade mig. Lämnade oss alla. Det var nog först senare som jag verkligen förstod att han hade oss alla ståendes på sina axlar, lyfte upp oss, hjälpte oss och stöttade oss.
R.I.P. Morfar jag älskar dig!
♥
Kommentarer
Postat av: Ullis
Det ska göra ont, då vet du själv hur mycket du uppskattade honom. Håll fast vid det som du själv säger "lyfte upp dig" : )
Postat av: Cecilia
Sorgligt, men fint skrivet. Att mista någon är något av det jobbigaste och det svåraste vi människor får gå igenom här i livet, men vi kommer att minnas alla de bra minnena som vi fått tillsammans med personen. :)
Trackback
