Ibland överrumplas jag av saknad. Det är som en står svallvåg som sveper över mig. Just nu är ett sådant tillfälle. Det regnar ute. Jag sitter med filten om mig, och Caesar ligger hopkrupen vid mina fötter och sover. Han är så söt. Han har nästan blivit mer kelen sen Martin åkte. Kanske märker han att jag längtar efter närhet? Djur är väldigt speciella, de känner av hur man mår utan att man behöver säga ett ord. Hans silkeslena päls känns på något sätt betryggande, lugnande.

Ska cykla och lämna cv idag. Lusten försvann ganska mycket när jag upptäckte att det regnar en del. Men det spelar ingen roll. Jag har redan skjutit på det på tok för länge. Känner mig ganska nervös också, men det är väl så de flesta känner. Just nu hade jag gett allt för att krypa in i Martins famn och höra hans hjärta slå. Bara ligga där och njuta av stunden. Men dags för en reality check, han är i Egypten. Och jag har saker att ta tag i. Saker som helt enkelt inte kan vänta längre.

Fick svar gällande ett jobb jag sökt, fick inte det. Hade i och för sig kanske inte riktigt väntat mig det heller. Men känns ändå som ett nedslag. Något jag kan vänta mig en hel del av innan jag får något jobb. Nej, nu ska jag ladda om, power ladda om mina batterier. Positivitet är ordet som gäller för dagen. Och ihärdighet. För den som aldrig ger upp, kommer belöningen till slut att komma.