Då har jag varit iväg och fått min sista Gardasil-spruta. Usch! Jag tycker verkligen inte om sprutor! Martin var en ängel, han följde med för att hålla hand och trösta. Ja, jag vet hur det låter.. Men när det är dags för mig att ta sprutor är det en av mina svagare stunder, tillsammans med när jag har mens. Mitt annars så kaxiga jag byts då ut mot en rädd, klen liten sak me skakande ben.

Vissa kanske rycker på axlarna och skakar på huvudet när de hör att jag är spruträdd. Visst, det är nog inte många som skulle tycka det är skönt att få sprutor, men många anser nog inte att det är någon större sak. Men för mig är det nog lite värre än så. Min rädsla för sprutor kan nog snarare liknas vid fobin en del har för spindlar. Kalla kårar ilar genom hela min kropp bara jag ser en spruta på tv.