I tisdags var jag och min älskade sambo i Paradisbacken a.k.a. Plättbacken en sväng på kvällen för att jag skulle fortsätta träna på snowboarden. Det första åket använde jag till att komma igång igen helt enkelt - det var ju ändå ner än en vecka sen sist jag stod på brädan. Sedan var min älskade Jonas hård mot mig, jag fick inte ploga så som jag plogat tidigare. Jag fick bara åka med ena foten fram. So far so easy, nästa projekt var att jag skulle ta ett tåskär. Till slut lyckades jag från hälskär, vända över till tåskär, och sedan tillbaka till hälskär, utan hjälp! Gissa om jag är stolt!

Nu till den andra händelsen i backen den dagen. Förutom oss så var där ett gäng ungar som åkte och hoppade på ett litet gupp som de byggt i backen. När jag och sambon satt längst upp i backen så jag fick vila mitt knä lite innan vi skulle bege oss ner så kommer två av de äldre ungarna (kan max ha varit 12-13 år) fram till oss. Så säger den ena av dem till mig "jag trodde att du var en kille". Hmpf! Visste först inte om jag skulle känna mig förolämpad eller skratta åt de. Med mitt hår som går ner kanske en dm nedanför axeln flygandes runt mig när jag febrilt viftar med armarna för att i ett desperat försök att hålla balansen medans jag förtvivlat ömsom skriker åt Jonas att han ska hjälpa mig och ömsom skriker åt honom att flytta på sig. De som känner mig vet att jag har en väldigt ljus röst, som är svår att missta för något annat än en tjejs röst. Sedan la den här grabben till "är du dalmas"? För de som inte vet så är dalmas en kille från Dalarna, och jag är ingetdera. Jag är en vanlig tjej från Skåne.