Jahapp, då var det officiellt - där är fenito, slut, caputt. Tanken på att jag har förlorat dig gör ont i mig, men vetskapen om det är än värre. Det känns så overkligt, som om det är en hemsk mardröm det inte går att vakna upp ur. Men det går inte att vakna - jag är nämligen redan vaken.

Jag kommer sakna att få vakna upp vid din sida, att få se dig djupt i ögonen och kunna tala om hur mycket jag älskar dig. Jag kommer sakna alla härliga stunder vi haft, och alla härliga stunder vi hade kunnat få. Jag kommer sakna mjukheten av dina läppar mot mina, jag kommer sakna styrkan i dina kramar. Jag kommer sakna när vi myser och du pillar med mitt hår. Jag kommer sakna när vi busar och härjar. Jag kommer sakna allt med dig.

Även om det gör ont så vet jag att jag trots allt kommer jag aldrig helt att mista dig. Jag Jag kommer alltid att bära med dig och våra minnen på en särskild plats i mitt hjärta. Ingen kommer någonsin kunna ta den platsen ifrån dig. För mig är du oersättlig.

Jag antar att Björn Afzelius låt stämmer rätt bra in /.../ allting kan gå i tu, men ett hjärta kan gå i tusen bitar /.../ för just nu känns det som att mitt hjärta gått i just tusen bitar.

Mitt hjärta har brustit, men jag vet att det någon gång kommer bli helt igen. Jag hoppas bara att vår vänskap kommer överleva mitt hjärtas läketid.