Igår var jag på hockey tillsammans med Hinken, Lars och Jonas L. Brukar ha roligt tillsammans med Daniel, speciellt när vi är på hockey tillsammans. Men igår var det lite extra speciellt för Lars bestämde sig att följa med :) En riktigt trevlig prick.. Har lärt känna honom via Martin, de går i samma klass, men han är en sån person att även om man känt honom ett halvår så känns de som flera år..

Som de flesta kanske vet så är Jonas min föredetta. Jag brukar ofta försöka undvika att skriva om vissa saker, delvis för att inte såra någon, och delvis för att min åsikt nu kanske inte kommer vara min åsikt i framtiden. Men en sak kan jag inte komma undan från. Och det är att det inte känns naturligt att umgås med honom. Ingenting personligt, det känns bara som att det blir en tryckt stämning var gång vi hamnar i samma rum..

När jag tar ett steg tillbaka och tittar på mitt liv, hur det såg ut då och hur det ser ut nu... Det känns som om det vore två totalt olika liv, två totalt olika personer till och med. Jag säger inte att jag hade det dåligt då, bara att jag har det mycket bättre nu.

Nu tillbaka till hockeyn.. Leksand spelade mot Bofors igår. Efter en något skakig inledning kopplade de i andra perioden greppet om matchen. Matchen slutade med 6-0 till Leksand och hetast på plan var Jocke Eriksson i målet och Pelle Prestberg. Jocke gjorde några jätteräddningar och hindrade ensam Bofors vid ett flertal tillfällen från att sticka hål på nollan. Pelle Prestberg var glödhet och stod för ett målkalas, fyra av målen var hans!

Förutom detta målkalas bjöd matchen även på följa john, lite meningsutbyten och några minst sagt tvivelaktiga domslut. Blod, svett och tårar av frustration.



♥