Julskinkan går sin egen väg
Nu skall jag berätta om vad som hände sig en gång,
jag skall fatta mig kort fast historien egentligen är lång.
Han föddes i en stia av suggemamman Mia.
Han var störst i kullen utav åtta och älskade mat, när Lasse
skulle dia låg han först och dom andra låg på rad.
Och Lasse han blev stor mycket större än sin bror.
Men i fjol innan jul Lasse drog,
för att vara galt så var Lasse ganska "klog".
Att stå i stian i november var ej kul,
och han ville ej bli rullsylta och rögad korv till jul.
Blott hundra steg från stian där låg en rejäl dyngepöl, han
satte fart på "skånkarna" och sprang dit med ett redigt
galtabröl. Och när han kommit dit, han badade i skit.
Han for av dyngehålet och tyckte att livet de var ball,
sen sprang han bort och kliade både sidan ändan mot en tall.
Och han var stark som tre, så tallen den blev sne.
Men i fjol innan jul Lasse drog,
för att vara galt så var Lasse ganska "klog".
Att stå i stian i november var ej kul,
och han ville ej bli rullsylta och rögad korv till jul.
Han fortsatte sin färd och var då lång borta från dom där
hemma, då fick han plötsligt se den vackra vildsvinssuggan
Emma. Han borsta väck sin smuts, och friade på stuts.
Ja Lasse och Emma blev ett par och så lyckliga dom var, och
dom tillverkade kultingar på ängarna var eviga dag. Ja du skall
sanna mina ord, han slapp bli julabord.
Men i fjol innan jul Lasse drog,
för att vara galt så var Lasse ganska "klog".
Att stå i stian i november var ej kul,
och han ville ej bli rullsylta och rögad korv till jul.
Text: Sméns Baglomma
jag skall fatta mig kort fast historien egentligen är lång.
Han föddes i en stia av suggemamman Mia.
Han var störst i kullen utav åtta och älskade mat, när Lasse
skulle dia låg han först och dom andra låg på rad.
Och Lasse han blev stor mycket större än sin bror.
Men i fjol innan jul Lasse drog,
för att vara galt så var Lasse ganska "klog".
Att stå i stian i november var ej kul,
och han ville ej bli rullsylta och rögad korv till jul.
Blott hundra steg från stian där låg en rejäl dyngepöl, han
satte fart på "skånkarna" och sprang dit med ett redigt
galtabröl. Och när han kommit dit, han badade i skit.
Han for av dyngehålet och tyckte att livet de var ball,
sen sprang han bort och kliade både sidan ändan mot en tall.
Och han var stark som tre, så tallen den blev sne.
Men i fjol innan jul Lasse drog,
för att vara galt så var Lasse ganska "klog".
Att stå i stian i november var ej kul,
och han ville ej bli rullsylta och rögad korv till jul.
Han fortsatte sin färd och var då lång borta från dom där
hemma, då fick han plötsligt se den vackra vildsvinssuggan
Emma. Han borsta väck sin smuts, och friade på stuts.
Ja Lasse och Emma blev ett par och så lyckliga dom var, och
dom tillverkade kultingar på ängarna var eviga dag. Ja du skall
sanna mina ord, han slapp bli julabord.
Men i fjol innan jul Lasse drog,
för att vara galt så var Lasse ganska "klog".
Att stå i stian i november var ej kul,
och han ville ej bli rullsylta och rögad korv till jul.
Text: Sméns Baglomma
Kommentarer
Trackback
