Sitter på jobbet. Lugnet lägger sig över oss alla. Det är lunchtid. Det ger en tid till att fundera och reflektera. En sak som på sistonde har fått mig att fundera lite på är ex. Kan man vara vän med sitt ex eller är det dömt att misslyckas?

Finns nog inget enkelt svar till det. Många blir nog vänner. Men ännu oftare, som det varit för mig, funkar det inte alls. Inte för att jag klagar. Ex är historia, jag blickar hellre mot en ljus framtid.

Jag har absolut ingen som helst kontakt med något av mina ex. I ett fall är det självvalt. Jag stod till slut inte ut med samtalen. I ett annat fall har det helt enkelt bara blivit så. Vi sa att vi alltid skulle vara vänner, oavsett vad som hände i livet. Men antar att omständigheterna helt enkelt blev för mycket.. Någon enstaka gång förs hans namn på tal av någon gemensam vän. That's it. Vi har ingenting gemensamt längre.

Och som jag sa, jag blickar hellre mot en ljus framtid. Jag lever ett totalt annorlunda liv nu mot då. Och jag älskar det. Jag har aldrig känt mig så levande som nu. Att det tog slut då var kanske det bästa som har hänt mig. Allting har lett mig till det liv jag har idag.

Jag beundrar de som klarar av att var vän med sitt ex. Men för min del funkar det helt enkelt inte. Däremot har jag förstått att det där med "att alltid vara vänner" har ett bäst före-datum.

♥