Ahh! Panik! Jag har fått dille på att jag måste locka håret, weird jag vet. Men så känns det i alla fall. Vårphlödet är bara en vecka bort och jag känner att paniken sakta men säkert smyger sig på. Jag vill inte se ut som på tidigare sittningar.

Ytlig? Kanske det. Men den som säger att utseendet inte har betydelse kan inte veta vad den pratar om. It's a thing called living. När man träffar någon på stan, är det första man ser hur de ser ut. Varje gång man går utanför dörren, startar tv:n eller surfar på nätet så möts vi av hur man bör se ut. Man kan tycka vad man vill om det, men så är det.

Jag antar att jag drar mitt strå till stacken. Jag vill väldigt gärna klä upp mig, fixa fejjan och fixa håret. Speciellt när jag ska gå på sittning.

Vårphlödet är lite speciellt för mig. Det vart förra året min första sittning sedan jag var med på n0llesittningen 2007, men det var även bergs-gasque. Förra året var Vårphlödet den 4 april och det var en kväll som jag nog alltid kommer bära med mig. Den öppnade upp en helt ny värld för mig. Jag fick träffa massa nya trevliga människor som jag inte hade en aning om existerade, och som jag idag inte kan se mig själv utan.