Är hemma idag. Inge jobb, inge skola. Försöker i alla fall få lite skola gjort ändå. Men känner mig som ett enda stort frågetecken. Kanske är jag råblond innerst inne? För mig känns de i alla fall som att matte är ett annat språk - kanske är det marsianska?

Matte är inte min grej, har aldrig varit det och kommer nog aldrig att bli det heller. Har jag tagit mig vatten över huvudet? Inte det smartaste att ge sig i kast med Linjär Algebra om man inte är ett mattegeni. Som tur är så har jag en pojkvän som är mattegeni. Visserligen får nog han inte skriva min tenta. Men jag hoppas ändå att han på något mirakulöst sätt ska smitta av sig med sina geniknölar.

Undrar om man blir dummare ju mer man anstränger sig för att förstå nånting? Om hjärncellerna arbetar på högvarv så borde de ju till slut bli utbrända.. Nåja, ingen rast och ingen ro. Det är nog bäst att jag återgår till de där och hoppas på att jag kommer ha några celler kvar när den här dagen är slut.