Att förlora någon man älskar gör ont, riktigt ont. Ibland vill jag bara skrika rätt ut, ibland vill jag bara gråta tills hela världen blir suddig. Ibland blir jag arg, ibland ledsen.

Mitt liv känns som en berg-och-dalbana. Först går allting sakta uppför, och man börjar så smått bygga upp förväntningar. Sen går det fort neråt. Jag vet att det kommer fortsätta gå upp och ner, ända tills det är dags att tacka för sig och stiga av så att någon annan kan få åka. Men någon gång hade jag bara få velat stanna upp och ta en paus.