Jag sitter här och kan inte sluta tänka på dig. Vi har gått igenom så mycket tillsammans.

Jag minns fortfarande första gången du kom hel till mig för att hälsa på mig och min familj. Måndags kvällen efter vi båda tagit studenten åkte jag in till stationen för att möta dig. Jag hade stått i säkert två timmar och funderat på vad jag skulle ha på mig (vilket är väldigt ovanligt) - jag ville se snygg ut, men inte som att jag funderat  en massa på vad jag skulle ha på mig. Att sen se dig hoppa av tåget och komma gåendes mot mig.. Det första jag tänkte på var "Wow, är det verkligen min Jonas?". Jag var så stolt över att du ville vara vid min sida, det har jag alltid varit.


Här är en bild på oss två från den kvällen Anna & Tomas kom förbi.




Midsommar var ju bara ett par veckor efter att du åkt hem. Vi började prata om det på skoj - att jag skulle komma upp till dig. Men ju mer vi pratade om det, desto mer kändes det som en bra idé. Sagt och gjort, När midsommar kröp inpå satte jag mig på tåget och åkte upp och hälsade på dig och din familj för första gången. Jag hade inte lyckats sova så mycket på nattåget och var väldigt nervös över vad din familj skulle tycka om mig. Men samtidigt glad för att jag skulle få vara hos dig. Nästan det första vi gjorde när vi kom hem till dig var att gå och lägga oss - jag var helt dödstrött! Jag lyckades även somna i soffan när vi kollade på tv en stund senare på dagen. Det var mitt första och enda riktiga midsommarfirande. Den kvällen kommer jag aldrig att glömma. Du tappade upp ett varmt bad åt mig för att jag frös, tände levande ljus, regnet smattrade ute.


Vi tittar på midsommarstångs resningen i Gagnef.